Prästen Sven var på väg till sitt jobb en tisdagsmorgon som han trodde var en helt vanlig dag när han fick syn på något som låg i dikeskanten, alldeles intill vägen han åker på varje morgon.
Sven stannade bilen på direkten för att gå ut och titta vad det var där.
När Sven kom lite närmare såg han att det var en gris som låg där i kanten av diket. Troligtvis hade någon kört på den bara för att sedan köra vidare. Han gjorde korstecknet över sitt bröst direkt när han såg den.
Väldigt osympatiskt, tyckte Sven. Han tänkte då inte låta grisen ligga kvar, så han plockade upp telefonen ur fickan och ringde direkt till polisens växel, så att de kunde komma och frakta bort djuret.
Efter att ha gått via växeln fick han till slut prata med en faktisk polis.
Polisen som svarade var dock väldigt otrevlig och hånfull. Han lät inte alls intresserad av att åka ut och frakta bort den där grisen.
Men Sven tänkte inte ge med sig, och stod modigt på sig.
– Men den kan ju inte ligga där, det är ju makabert! utbrast Sven.
– Jaja. Vi får se om vi åker ut på det där, hörru. Men vafan, du är ju präst ju! Jag trodde det var ert jobb att ta hand om det då, sade polisen i ett försök till ett dåligt skämt.
Den sista kommentaren gjorde Sven riktigt irriterad. Han var van vid att folk ifrågasatte hans yrkesval, men att bli hånad på det är sättet hade han inte blivit förut.
Framför allt hade han inte förväntat sig det från en polis. Turligt nog var Sven väldigt kvicktänkt, så han svarade med samma mynt.
– Jo, det har du alldeles rätt i. Men innan det så brukar vi ringa de anhöriga först.